blir knäpp på föräldrarna. man försöker hjälpa men då blir det inte på det viset de är vana vid och man undrar varför de ber om hjälp när man ändå inte får göra på sitt eget vis. vill tvätta och klippa håret och sedan åka hem fort som fan för att duscha i ett halvår.

sitter i skrivande stund och hjälper föräldrarna bestämma låtar till maskeraden. jag har fått igenom baby's gang - america och känner att jag har gjort min goda gärning för dagen.

är det meningen att man ska känna sig helt annorlunda nu? känna att livet är gödans, höra fågelkvitter och skit? för den känslan infinner sig inte i kroppen, det är mer så att känslan av att vilja fly är tusen gånger starkare. bah YAY!! ikväll julbakas det på hisingen men jag känner mig inte välkommen nog för att dyka upp. haha, jag och relationer till folk, vilket jävla skämt! så jag lyssnar på a-ha - the blue sky och drar till sockerbruket och lär väl sen landa i den bra soffan, nörda och gulla. för jag orkar inte vara ensam med mig själv även om det kanske är just det jag borde vara. jag och relationen till mig själv, vilket jävla skämt!

sms mitt i natten om att frida träffat min f.d. bästa vän hanna som hälsar. jag fattar inte varför jag bryr mig, varför jag låter det göra mig ledsen trots alla år som gått. men det gör fortfarande ont. sa "vafan" högt och kröp ihop bredvid scofield igen, som undrade vad som hänt. huvudet gick på högvarv resten av natten och tillät bara knappa timmen sömn vilket betyder att jag idag är SEEEH-GHEE. fick lite pizzakant igår dock, peppen! vill ha mat. har ingen mat. måste styra mat. ska ringa mamma och tigga skjuts ut till sockerbruket. hoppas det går vägen, man kan väl säga att jag är i position att förhandla eftersom min hjälp är önskad och jag vägrar åka dit om det inte innebär god mat och bilkörning. score!

känslan av att veta vilka skor man vill ha men inte hitta dem någonstans är väl typ något i krokarna av knytnäve-mot-vägg-av-diamant-i-3000-km-i-timmen. jag förtjänar dem faktiskt.

har suttit här i 10 minuter och försökt formulera hur bra de senaste timmarna har varit då thomas har suttit i min soffa och pratat allvar. det går inte bra alls, är väl ingen idé att försöka mer utan bara säga som det är: jag är glad över att ha min polska broder, tomek for president.

darrar som en blöt hund, är stekvarm, ser ut som fan och mår ungefär lika gödans som jag ser ut. sega och slitna tjejen som snart får besök av bästa polacken och som borde styra upp hemmet innan dess för det ser lite övergivet ut. vill ha pizza. pizzakant = mmmm. howard jones - equality = aaaw. dagens väder = gneeeeh.

har ätit okristligt många mackor och måste nu köpa en större säng för att få plats. åh gud jag mår förjääävligt. att man aldrig lär sig. men ja, det här med större säng blir mer och mer uppenbart varje natt. ska presentera förslaget för föräldrarna snarast.

hade ett litet moment med en skitsöt kille från australien på spårvagnen ut till sockerbruket. han trampade på min fot och log så nedrans gulligt att mitt hjärta rann ut på golvet. han hette marcus som jag förstod det och var typ 6 år.

pappas reaktion när jag berättade att jag ska vara ett tomtebobarn: "ahaaaw vad gulligt". true story, my grandmama didn't raise no fool!

däckade i soffan och drömde om krossat glas i japan, vaknade precis och insåg att jag glömt ena plattan på. SMART DRAG TJEJEN!

på vägen hem idag mötte jag en dam med guldig kappa och illrosa, lite luddig mössa. hon var definitionen av "grann". jag är jättesugen på lussekatter och bullar. trött är jag också, har ont överallt men mest i fötterna och höger tinning. så himla onödigt att skriva. but then again, that's kind of my thing. "onödigt och tråkigt? klartfan jag ska skriva det!" osv. så kan man läsa när man är gammel och slippa tänka "buhu allt var bättre förr". jag är inte så dum jag inte.

farbrorn på bilddagboken som ser lite ut som gil grissom har gjort det igen, skickat ett långt och fint meddelande. han skriver att jag ska ta hand om mig själv, om annan problematik och favoriter. om jag inte var min farfars barnbarn skulle jag vara jespers barnbarn.

hatar att stå och streta i köket och göra någon ny maträtt som man faktiskt ÄR sugen på, sen ta tre tuggor och må dåligt. har inte längre någon mat att äta, jag misstänker att jag går en period av bara yoghurt till mötes. åh vad kul. vill prata med någon men ändå inte. dag av dubbelhet och det där taskiga humöret som aldrig ger upp. önskar jag hade en symaskin, varför har jag inte en symaskin?!

så sitter man och skrattar lite smått för sig själv när man tittar på senaste prison break för looord vad de är lika ibland. di där scofieldsarna.

dagens konstaterande: om ryuhei matsuda var norrman skulle han vara morten harket, sångaren i a-ha. nu ska jag komma på vem jag ska klä ut mig till på mammas maskerad. det blir kanske nils karlsson pyssling så kan man bygga en stor köttbulle och gå runt med under armen.

kände mig som en hemmafru när killen med jobbet drog och jag degade kvar i sängen ett tag inbakad i det mjuka täcket för att sedan gå ut i köket och diska hans disk. för mig är det här så jävla seriöst. i don't do seriöst. borde klippa alla band och fly illa kvickt.

haha, så himla klassiskt! har precis landat i klippan, tvättat håret och nu ringde vilma och bad mig komma över för hon är rädd att det brinner överallt/vill ha hjälp med att sy. så vad ska jag göra nu? jo du! jag ska kasta mig på första bästa spårvagn tillbaks till dit jag kom ifrån. och sedan hänga med scofield och skjuta mig mer i fötterna än vad jag redan har. bravo, bravo.

så man sparkar foten i dörrkarmen och skriker högt, bestämmer sig för att packa väskan med 5 kilo barnböcker och dra hem till katten. kan folk inte fatta utan att man säger det rakt ut?! och man lyssnar på desireless - voyage voyage och tänker på när man satt ute i skogen hos niph och log lite mellan allt jävelskap. det ser ut som jag inte har sovit på hela natten, så jävla ofoxy. dessutom måste jag tvätta håret men får väl göra det ute i klippan. måste bort härifrån NU.

det finns ett utkast för någon dag sedan som ser ut på det här viset: "jag-är-inte-robin-jag-är-inte-robin". jag intalar mig fortfarande att jag inte är robin och att mina handlingar inte är de handlingar han begått [fan vilket dramatiskt ord] men det är svårt. tittar i barnböcker och borde ta tag i något men har ännu bara lyckats äta äcklig mat, tittat på true blood och dexter, duschat i 45 minuter och stått barfota på balkongen och tittat på snön i kanske 10. jag hatar det här. the nothingness. att vara handlingsförlamad och bara vilja bli omkramad. gömma sitt huvudet i en famn och få två händer över öronen. det är så fånigt.

när jag skrev förra inlägget var det nästan 2 timmar kvar innan sista avsnittet true blood låg hemma i datorn. nu är det helt plötsligt 2 minuter. gotta love the internet.

jag trodde det var tisdag idag. vill att klockan blir tolv så man kan äta lunch. vill ha lunch, vill inte ha frukost. vill ha varm mat i kalla magen. vill köpa nya skor och skaffa en ny kropp. gimme gimme gimme!

x rolig sak 1: pappa gillade skolan i munkis av den anledningen jag trodde han skulle göra: för att de har en planritning över lokalerna.
x rolig sak 2: vid ullevi såg jag något i ögonvrån och tittade åt höger för att mötas av två killar i en bil som tokvinkade, jag skrattade tyst och fortsatte köra när ljuset blivit grönt.
jag mår jätteilla och är grinig, inser att jag inte sovit ensam hemma på ett par nätter och vill köpa en skitstor säng med massa kuddar för att aldrig känna mig ensam igen. lär väl inte fungera men det är kanske värt ett försök?

en timmes telefonsamtal med båda systrarna och hjärnan som innan var på paus är det inte längre. hjärtat slår snabbare än det brukar och jag vet precis vad det är jag jag sysslar med. egentligen. och att det kan vara rätt bra trots att det känns förjävligt. för man kan inte gå runt i evigheter och hoppas och försöka lista ut om saker betyder något. jag är asbra på att ge hintar själv men fattar ingenting när rollerna är vända. klarspråk. nu ska jag sova en timme, sen åka till föräldrarna och säga "nej jag har inte kommit på någon lista för jag kan inte tänka på någon form av framtid i nuläget för jag är allt för upptagen med att inte falla ihop från morgon till kväll". livet är gött, jag vill fly men orkar inte.

jag ser ut som de där i filmens värld som suttit inne en hel dag och bara rökt på. känner mig inte lika gödig dock. och tänker att "ojfan nu går jag och gör situationen värre", men vad ska man göra när man inte pallar sitta ensam hemma och det finns en jävligt bra soffa ett par minuter härifrån och någon som svara "japp, bara kom" när man frågar om man får komma över och vara bitter. JÄVLA RÖÖÖV.

frågan är ju egentligen vad F-A-N det är jag sysslar med :(

"kom hit och få en kram". det är så lätt det är. 6 ord är det som gäller. varför skriver jag ens det här?

det utspelade sig just något roligt när jag kom hem till föräldrarna. orden "gråtit", "däckat" och "champagne" var involverade. det var jag som sa "gråtit", resten sa föräldrarna. katten är glad och jag är snurrig i huvudet. har inte ens provsuttit soffan än och jag vill ändå hem. mamma undrar vem som ska gifta sig imorgon, tydligen hänger bill gates i stan.

det här med att man är populära tjejen när man har besök så det verkar som man alltid får så många sms och telefonsamtal, what fuck?! jaja, inviga soffan i klippan och sen kanske nörda med scofield om han inte hittat på annat. även om det kanske är dumt med tanke på allt.

heh. roligt att thomas istället blir tomas. utan h.

krispigt klar natt med stjärnor och 5 minuters uppförsbacke med tillhörande tankegångar. vilka känslor ska man egentligen lita på? eller kanske viktigare, vilka känslor hör till vilken situation? svara på den du! nu ska jag sova, om ett par timmar knackar thomas på dörren.

har köpt en väldans skön tröja på emmaus som jag misstänker att jag kommer bo i resten av vintern även om den är tunn som satan. och 14 helt onödiga, men också jättenödvändiga vinylsinglar av olika slag och anledning. typ baby's gang - happy song, åh. så nu är jag helt plötsligt lite glad, och ikväll är det tv-spel hos scofield, AKA: inte ensam. svågern ska få sitt wii och jag ska titta på när de spelar gears of war2 och hoppas på att få spela castle crashers för jag kan inte spela GOW2 eftersom jag bara blir nervös av sällskap under såna spel.

jag ringde precis ett viktigt samtal. RiNGDE. ViKTiGT. TELEFONSAMTAL. det varade i 22 sekunder. framsteg.

önskar jag hade en cykel. en halvrostig gammal cykel så jag kunde cykla över till andra sidan älven och hämta svågerns chippade wii. nu måste jag ta vagnen, kanske gå tillbaks. stanna ett tag på bron och överväga alternativen. kanske hoppa ner på en segelbåt och styra kosan mot andra-sidan-jordklotet-och-lite-i-krokarna-där. guppa runt i stora vågor och livnära sig på varm choklad. skörbjugg, come to mama!

det börjar kännas som att orden är det enda jag har kvar. och det är därför jag skriver så mycket. som att jag är rädd för att tyna bort helt om jag slutar skriva. och att jag egentligen inte vill att någon ska läsa för det blir så jobbigt att tänka att det bara är jag som förstår allvaret i dem. jag som begriper alla koder och tankar som är inbakade i de där fåniga orden som bara, står här. och jag sväljer, blundar bort den där floden som vill välla fram för jag pallar fan inte gråta mer. jag gråter nästan aldrig men har på det senaste gjort det så mycket att jag börjar oroa mig för att bli som min mormor, som typ inte kan gråta mer. or so the story goes. hon har åtminstone inte gråtit sen hennes fästman [inte min morfar] dog när hon var ung. jag känner mig som världens största klyscha och det börjar bli tröttsamt att vara den enda som kan göra något åt det men också den som hela tiden lägger krokben och sabbar det. liksom vafan, väx upp! jag är fortfarande hungrig och ska ge sömnen ett nytt försök. kanske kolar man vippen i sömnen, så slipper man göra något åt saken. förlåt men det är ju det här jag gör, skämtar om allting för att det blir för jobbigt att vara allvarlig om hur läget egentligen är. det är dödsseriöst. no pun intended.

början av den och att dra linjer så att en liten kille kan åka kälke, det är sånt man gör för att skaffa inbillad stabilitet. råkade hitta bon iver på spotify idag, sen hittade jag line rider och där var bon iver igen. sen hittade jag den här och vips! en ny kille att bli ihop med, kaaa-tjing! nu ska jag sova för jag är hungrig. logik.

började precis attackgråta då en hund jag inte ens känner avlivades. inte speciellt märkligt, men FAN vad allt står och svajar här ute på klippkanten när man inte har något att hålla i. vilket miffo uppfann ensamma kvällar? nackskott tack.

missade en kram från thomas för att jag hade feberdröm om att jag bodde med min fula kille i en rööövarfin lägenhet som hans kompisar bestämde sig för att ha fest i. det slutade med att det var kräk på hela golvet och att en obehaglig brud försökte få mig att älska henne genom att skrika "NEW YORK, NEW YOOORK!". det sista jag minns är att jag försökte få de två sista vännerna att lämna lägenheten. de låg under täcket, så-att-säga, men var tydligen klara för de rökte och körde in fimparna i mina armar och jag bara skrattade medan jag drog upp tröjärmarna och frågade lite hånande om de verkligen trodde att den metoden funkade på mig. note to self: flytta aldrig ihop med en ful kille och fundera seriöst på att flytta till new york.

blev precis sur över att få en event invitation av hiphoparen. förstår ju att det bara är för att vi är vänner/jag ligger i någon lista. inte direkt så att han vill att jag kommer och har handplockat mig bland hans nästan 500 vänner. kanske det som gör mig sur. och lite småförtvivlad för TÄNK OM? ja tänk, det är det enda jag gör förutom att bry mig. äh, att åter bli förtjust i en känslorädd karl på 28 år känns som sämsta grejen just nu när ens egna känslor är riktigt på sniskan. sniskan, bra ord.

kom att tänka på den här videon som robin skickade i början av året. okej att yeasayer är typ, totala hippies, jag ska ändå bli ihop med sångaren [måste nog göra en lista över alla killar jag ska bli ihop med, har inte riktigt någon koll längre] han hade en snygg tröja när vi såg dem på pustervik och vi kan ju låtsas som att vi hade ett litet moment där för flera månader sedan. det var typ 30 pers så han lär ha lagt märke till min bländande skönhet bland alla killar, EH.

#87.2 - YEASAYER - 2080
by lablogotheque

[nu när jag tittade igen, är inte sångaren på att bli ihop med mig skulle jag inte bli ledsen om killen som bankar i taket och ler 07:03 frågade chans på mig istället.]

[tycker jag det är roligt att den som nu heter disintegration är henrik, 24 år från MALMÖ? yup.]

eller så har man the cure - disintegration på repeat och kommer ihåg när plake-daniel hette det på skunk och jag avskydde honom bara för det. ah, the good ol' times.

de 7 senaste random som varit inne på min skunksida har varit skånska killar mellan 25-30. jag vet inte varför jag tycker detta är så himla roligt, men det gör jag. har kommit på att majoriteten av mina vänner genom tiderna kommer från skåne. så jag borde ju egentligen flytta dit och skaffa fler. men, men. nu ska jag ta ett bad och fortsätta lyssna på min pappas musiksamling, den är bra. jag hörde precis hans bands cover på personal jesus. det lät i och för sig förjävligt men det är fint ändå.

x antal filtar pappa lagt över mig under natten: 2.
x antal kattpussar när jag vaknade: 1.
x antal gånger jag vaknat och tappat både fästet/medvetandet: typ 14?
nu ska jag dricka cirka 5 liter skållande hett honungsvatten och hoppas att min hals lägger av. underarmarna får gärna lägga av att krampa titt som tätt också.

"jag kom på att "prata om din framtid" lät så tungt, det var inte så jag menade. jag är på ganska bra humör nu. det finns bara möjligheter för dig aina. det är bättre att prata om det än att inte låtsas om det."
min pappa alltså. när man tänker på mina föräldrar är det så lätt att se vart man fått allting ifrån och då blir allt gulligt i kanske 8 sekunder. jag hoppas att jag får en sån där nervös, stel och bitvis smärtsam klapp på ryggen av honom när jag kommer dit. den där som säger "jag älskar dig, jag bryr mig, jag f-ö-r-s-t-å-r", sedan kan vi sitta sida vid sida och stirra på hans virtuella segling och vara sådär socialt handikappade som vi är. ungefär som när vi satt i en timme och tittade på när hans gamla leksakståg åkte runt, runt baklänges för att loket hade blivit knäppt. det var verkligen en hel timme också, samma tåg, samma ovalformade rälskombination. vet inte om det är ursött eller helt tragiskt men jag väljer att tro alternativ ett.

kom precis på att orchestral manoeuvres in the dark - electricity spelades ute igår. då blev jag glad ett tag. nu ringer jag mamma och informerar henne om att jag ska komma dit och kanske sova över ett par dagar. jag bara springer och springer, flyr undan det oundvikliga och ler falskt och det gör så ont att ingen riktigt ser. men hur ska de kunna göra det när man begraver sig under den falska ytan? retorisk fråga.

det låter som att någon skottar snö. min hals är öm [hej förkyldning!] och see you in hell är fortfarande på repeat. behöver egentligen inte ha dåligt samvete men har det ändå. ska se till att umgås så mycket med katten som möjligt för att tänka på annat. förstår inte vad som pågår.

hur naiv och dum i huvudet får man bli?! kanske dags att sluta umgås med killar, den man gillar faller aldrig för en på det viset och de man inte gillar för tillfället vill byta saliv och ömhet då alkohol kommer in i bilden. det är ju ändå bara jakten de är ute efter, skitkillar. okej det finns fina, men det skiter sig ändå bara? suicide commando - see you in hell på repeat tills jag, öh, skaffar mig ett självförtroende och skit? alldeles för många öl, och för många mojitos, och för mycket skumpa. helt enkelt för mycket. se, nu är jag full och har sån där härlig ångest som man inte borde få förrän dagen efter då man undrar "varför tog jag de där sista 4 ölen?". lördagen den 15e november, dra åt helvete. jag är hes och känner mig som en dålig människa. hej fyllesnack, trevligt att råkas, stavade jag rätt på allt? tar jag bort det imorgon? förmodligen ja.

ibland blir jag så sur på att jag är ledsen över det här med att ha få vänner. typ som när man inom loppet av 20 minuter får två sms från olika personen som säger "jag saknar dig". det är bara förjävligt att alla inte bor i/jättenära göteborg.

såg precis en bild på frusciante. hur kan man inte gilla någon vars näsa ser ut som en hammarhaj i vissa vinklar? reko kille det där.

vartifrån kommer det här med att alla tror att jag kan dricka hur mycket öl/alkohol i allmänhet som helst utan att bli full? det är inte sant! men visst, klart man kan dricka som en hel karl utan att känna sig vidare vinglig. ascharmigt tydligen.

här var man blåögd nog att tro att det skulle bli en lugn kväll med syster och svåger men icke, scofield är givetvis inblandad också. jaja. blir väl svintrevligt. måste bara informera samtliga om att jag inte är intresserad på DET viset. för fem öre. perhaps puking all over him will do the trick? [otroligt tråkigt skämt som syftar på de senaste dagarnas aktivitet. men sån är jag, tråkig!]

sånt här är lite läskigt, som att jag igår åkte förbi huset där årets panikångestattack bröt ut och 3 timmar senare fick sms från vännen som inte brydde sig/inte har brytt sig på 2 månader. och som nu, då jag imorse funderade på om man skulle fråga vilma/svågern om de ville hitta på något och svågern precis ringde och sa 1: hjälp mig slå in paket, 2: jag och vilma har bestämt att du ska med och hitta på något ikväll. power of zeee mind?

halva natten låg jag och skrev brev i huvudet. byggde upp meningar som jag inte klarar av att skriva till folk på riktigt. raderade och bytte ut ord för att till slut knyckla ihop de imaginära pappersarken och hålla de där orden osagda. resten av natten var dåliga drömmar och att tappa fästet av allra minsta, som att titta åt ett håll medan jag blundade. det känns inte bra. hela dealen med må-illa-och-vara-nära-på-att-svimma-titt-som-tätt. den där känslan av att tappa fotfästet inne i huvudet är så nedrans obehaglig, och det finns inget man kan göra åt det. man kan bara slå armarna runt huvudet, räkna och hoppas att det slutar innan man börjar gråta av obehag [det har hänt]. det regnar.

erhm, okej. att kräkas på offentliga platser två dagar i rad känns inte helt stabilt. antingen är jag sjuk eller så, vet inte. finns nog inget annat alternativ? vill ha pizza, bli omhändertagen och kliad i nacken. jävla röv.

silent hill i nordhems korridorer och en bra kram från gamla fotoläraren som var sig lik på pricken för att sedan vara tillbaks där i korridorerna en stund och slå deformerade typer tills man hamnar mitt i ett gängkrig som förbrukar mer ammunition än soldaterna i irak och det enda man kan göra är att ligga under sängen gjord av glas och hoppas, hoppas att man inte syns och för varje "ratatattatataaa" hålla andan tills man står ute i ett träsk men sen ändå bara tillbaka här i lägenheten för att få besök av sin farmor som har med sig en sopsäck fylld med oframkallad film från hur många år som helst och sen vaknar man. ligger i sängen och lutar huvudet bakåt en nano-millimeter vilket gör att huvudet tappar allt fäste och svindeln är ett faktum, småsmå ljuspunkter som rör sig och ett påtryckande illamående. och det enda man tänker är "helvete, den är tillbaks", följt av ett "okej vart är den där kramen nu då, behöver kramen". sen vet jag inte vad som händer, återstår att se. nog pannkakor och att faktiskt puckla på sjuksköterskor på, eeh, riktigt?

promenera i ösregn till mammas jobb, huttra och tvingas till att kräkas i buskage vid liseberg och sedan åka ner på stan med mam för att inhandla saker för att organisera livet. litet problem bara att alla saker inte fanns så nu sitter jag här, lika oorganiserad som för 3 timmar sedan. lite kallare, lite surare, helt klart jävligt mycket darrigare. snällt te, titta på någon lättsmält film, stendäcka i soffan och hoppas att livet är bättre imorgon. YYYNK!

eller titta på den här och le. kom igen nu, norwegian karaoke!

när hela lägenheten fylls av schroeder's failure kan jag inte låta bli att känna att fan vad idag vore en bra dag att klättra ut på taket från övervåningen och bara hoppa. det är inte ens högt, inte så att man skulle ta större skada. något måste man ju göra, så varför inte det? men jag duschar väl istället. gör det jag är snäppet bättre på än att crusha på människor som inte existerar. låtsas som ingenting. som att jag inte bryr mig. även om det är det enda jag gör, bryr mig.

YESEEH!!! andra människan som tycker det. crusha på fiktiva karaktärer, det är jag riktigt bra på. orkar inte rabbla upp alla crushar men tro mig, luke macahan satte det i rullning, det har rullat sedan dess. ikväll sover jag hos mamma och pappa. igen. är väl bäst så. just in case.

är så oändligt trött på att drömma.

rotar runt för att hitta just den musiken som passar in i scenariot. och hittar ingenting. inget är lugnt nog för att inte störa mig, det finns ingen perfekt bakgrundsmusik. jag har testat med allt möjligt. det närmsta jag kan komma är kuu - contours of infinity men det är ändå inte helt optimalt. get rich or die tryin' liksom.

behövs det egentligen någon kommentar? en anledning till varför jag lägger upp den? det säger väl sig självt. jag och katter, katter och jag. det där var precis innan jag däckade och sov i 4 timmar.

och den här låten dök upp på radion när jag väntade på mamma. satt hela låten och undrade vilken kanal som spelade det som i princip speglar sinnestillståndet just nu. [studentradion visade det sig då hiphoparens röst dök upp efter låten. han har en behaglig röst, det får man ge honom] alltså ja, grejen är att det låter som 4 ihopmashade låtar. först blev jag helt knäpp, sen föll allt på plats.

har legat nerbäddad mellan föräldrarna i deras säng en halvtimme och tittat på när pappa seglar sin virtuella båt i volvo ocean race. "hur länge ska du hålla på med det där?" frågar mamma och tydligen ska han hålla på med det aslänge. över-ett-halvår-till-aslänge. nu ska jag laga mat och sen åka till varberg och rulla upp klara och sen rulla upp vilma/daniel och äta fars dag-middag här i sockerbruket. woho. det var ett tillgjort woho, om det inte framgick.

och vad gör man då när man har en bra dag? tydligen somnar man med en katt och bok på bröstkorgen vid ett och sover till nu. hej deghuvud!

det är en bra dag, trots att det är precis 10 år sen farfar dog och mitt egna personliga helvete började rulla igång. trots att nattens drömmar var långt ifrån optimala [jag var med barn i hemlighet, utan att ha legat med någon, födde en vandrande pinne som efter ett par timmar blev figuren i början av the happiness of the katakuris och som dog för att jag inte gav honom vatten och blev sen en mördarsingel, bland annat. allt var verkligen konstigt] låg och läste loe med katten på magen i två timmar innan jag somnade igår, det är sånt som gör det värt.

har precis haft ett långt samtal med sandra på skunk [jag hjärta långa meddelanden] som jag saknar henne och hennes utbrott då hon drar fram sin rejäla skånska och man blir lite smårädd för att vara i hennes närhet för det känns som hon skulle kunna börja slänga saker runt sig. nu ska jag ut på promenad med mamma och katten. haltande mamma, sura katten, småledsna aina, GO-GO-POWER-TEAM!

ain: hejhej jag skulle hämta ett paket *rabblar upp numret i sms-avin*
damen: ..och du är?
ain: aina lord.
damen: näääe! du ser så annorlunda ut!
ain: det är bara för jag har uppsatt hår! brukar ju ha utsläppt.
damen: du ser alltid olika ut varje gång du är här.
ain: *hehehehe*

gillar att jag alltid får så bra kontakt med personalen som har hand om att lämna ut paket. det brukar bli så. är framme på sockerbruket. katten ligger i hallen och surar för att hon inte får gå ut. ska gå och kela med henne. hon tycker ju om mig egentligen.

för att visa att jag inte alls är helt obotligt ledsen, sånt här är fortfarande fint och får mig att skratta inombords. olika ord för mord. mordord. bra ord. fick inbjudan av svågern att titta på film och äta mat hos scofield, tackade nej. känns lite dumt för det hade onekligen varit trevligt men pallaorka vara käck en dag som denna. nästa gång. nu ska jag hämta den grafitgråa kånken, storlek större, som ligger och väntar på mig nere på tempo och spela ribbit king tills mamma hämtar upp mig. regnet stoppar mig från att ta mig ut till sockerbruket på egen hand.

flyttar hem till mampap ett tag, förmodligen håller det bara över helgen men det är alltid något. det går inte att vara ensam längre. det är så obehagligt nära att halka och trilla tillbaks i det där gamla mönstret och förra gången VAR den sista gången. pallar inte med en vända till. så ja, packa böcker och annat bös och fara hem i regn till katten. ligga intill en annan vägg med en sovande katt på revbenens kant under nätterna och äta jättemycket bröd när man vaknar. erkänna sig själv besegrad, agera dramatiskt men jag känner mig själv och vet hur dum i huvudet jag kan vara stunder som dessa. been there, done that osv.

och där brast det. jag saknar farfar, kan inte förstå varför för det spelar ingen roll om han vore här eller inte. inte ens hans kramar hade kunnat göra saker bättre. och om en halvtimme måste kläderna vara borta ur tvättstugan och frågan är hur sannolikt det är att jag lyckats slutat gråta innan dess. HEJ iGEN BLOGGEN!!! mitt namn är aina "det-gigantiska-öppna-såret" lord. i know you've missed me. önskar bara att någon sa de rätta orden, kramade på det rätta viset. men det existerar inte och det kanske är det som gör så jävla ont att man håller på att smått kvävas av sina egna hulkningar.

igår spenderade jag halva dagen med att fundera på att åka ut till någon ö och den andra delen att bygga ihop kameran jag fick av klara. jag saknar den gamla tiden. det går så jävla dåligt just nu och kanske borde man åka till norrland. skotta snö hela vintern. värt en tanke.

skulle alltså iNTE ha lyssnat på dying song där precis då näe. det var rätt dumt gjort. jaja. bädda ner sig i sängen. låtsas som ingenting. all is good, all is great. jag väller inte över av känslor och jag skriver absolut inte om det på internet så vem som helst, i princip, kan se det. HEJ!!! dags för en paus.

givetvis har hiphoparen/kursaren/whatever blivit taggad på facebook. förra gången kände jag ingenting. denna gången kände jag saknad. kanske inte han per se, utan mer själva grejen att ligga i soffan och titta på film. jag saknar att ligga i soffan bredvid någon, halvt om halvt på någon och titta på film. de där andetagen och hjärtslagen, småsakerna. att klia någon i nacken. VAFAN. det här med att omfamna sin brudighet har inte gjort något under för min del. skitgrej. skittjej. det rimmar.

på vägen hem var dimman så tjock att om jag blundade lite halvt så kunde jag höra knarrande och gnisslande ljud från alla karaktärerna i silent hill. det var fint. hade tänkt gå ut och fota men sen kom jag innanför dörren och la mig under täcket i soffan och det finns inte en chans i helvetet att jag går ut igen! det värsta med scofield är att han är bra. önskar jag kunde falla för honom men det kommer jag inte. av fler än en anledning. mitt huvud bankar och jag är utmattad till tusen av det sociala umgänget. ryggen gör så jävla ont att jag vill grina. godnatt.

åh fy satan vad det luktar match making hela vägen till australien. svågern/torres bangar tv-spelskvällen. AKA: jag och scofield ska hänga. ensamma! jaja, det blir säkert hur trevligt som helst. inte alls stel stämning och pinsamt uppenbart vad som ligger i luften. neeeedå. jag ska vara mitt avigaste jag och inte le alls. fast jag borde verkligen stanna hemma. får helt enkelt ignorera allt annat och jaga det jag är ute efter: vänskap och enbart vänskap. kan inte gömma mig i all oändlighet.

jag, torres och scofield.

kelsjukan håller i sig. john frusciante kom hit och ge mig en kram ditt jävla as. buhu.

eller okej, hoppas inte på det. hoppas på att ligga under täcker hela dagen. kanske titta på carnivàle. kanske spela tv-spel. garanterat känna mig som en liten sjuk 3 åring. även om jag inte är sjuk. kymig, det är vad jag är, kymig. hängig. blah blah :(

är måndag den nya söndagen? har veckan fått två söndagar? behöver veckan verkligen två söndagar? nej. imorgon ryktas det om spelkväll med massa nördar på humanisten. jag hoppas på det, behöver träffa människor. behöver träffa nördar. behöver jaga bort den kusliga känslan som infinner sig just i denna sekunden. det är dimma ute. k-hole på repeat. ska krypa ihop i sängen. hålla täcket hårt i högerhanden och trycka den vadderade knytnäven mot högra örat och därmed blockera allt ljud. bara höra prassel från tyget som skapas av de svaga andetagen och hjärtslagen som dunkar bakom örat. du vet, de där småsakerna. som i och för sig hade varit bättre om de kom från någon annan, men vafan ska man göra. kelsjukan slog mig rakt på käften. hjärtat jävlas, det känns som ett regn av ammunitionshylsor i vänstra armen och man borde nog kolla upp det, även om det bara är hittepå. OOOH WELL.

lägenheten luktar öl. varför luktar lägenheten öl? är det jag som luktar öl? AH JUST DET någon råkade visst gå in i mig igår vilket betydde halva min öl i halva mitt hår, SÅÅÅÅ var det ju. hata folk. hata fulla folk. hata fulla folk på jobbiga klubbar. herre, min, gud. dessutom fick jag limesaft i ögat. kan vara därför ögonen kliar idag. logik!

inte för att vara sån, men ragga-i-garderobskön-när-stället-stänger, hur lyckat är det egentligen? får de napp? ser jag ut som den typ av brud som följer med? EH NÄE jag ser typ ut som en flata så ge upp, det krävs lite mer än så. typ en halv värld mer. imorgon kommer jag vara förkyld efter att ha stått utanför scofields port och pratat om livet i kanske 45 minuter. just nu känner jag att jag aldrig kommer älska någon lika mycket som jag älskar min säng för tillfället. åh, du och jag varme, lille sängen. soulmates. 4-EVAH!