mormor kom ihåg mig idag. eller vad vet jag, hon kanske bara hittade på. fick köra bil igen och ge mamma en kram. stresshandla och fundera på om det vore gott med rabarbersmoothie. ska nog prova. imorgon är min tanke att köpa jättemycket mat som håller mig levande i 4 dagar. ska göra upp matschema. vet dock inte vad jag ska äta. mamma sa att jag kanske skulle sova där någon natt eller två. kommer väl bli så. saknar att ha en gräsmatta. scollan spelar tv-spel och jag är stressad för att han inte packar. stressad för att han är så lugn. stressad för att han måste fan upp 04:30 imorgon. stressad för att jag är så jävla morsig.

äter världens tråkigaste lunch och känner hur den där gråten bara kommer närmre och närmre. vill inte vara själv i 4 dagar.

helst vill jag åka till värmland. inte bara för att det är värmland och man alltid vill dit, utan för att jag vill springa runt ute hela tiden och få någon slags bra basbränna. det går inte att få i stan då man är för självmedveten för att ens gå i t-shirt.

man bränner sig som fan på högerarmen. cyklar med gråa byxor i värmen = dålig idé. panikköper ett par mörkblå byxor. tjejbyxor, alltså på gränsen till tighta. såna som sitter i midjan och man är överlycklig över att ha tagit på sig en lång tröja. pendlar mellan att tycka att det känns okej och att få sån jävla äckelkänsla att man vill gråta. sen hälsar man på mormor som inte kommer ihåg en och blir sen bjuden på picknick av lundholm/torres, men blir inte fullständigt mätt. på vägen hem pratar vi om vår nya obsession: chi's sweet home och scollan säger att han saknar att ha katt. jag vill hålla hans hand och blir såklart bara ännu mer typ-kär-eller-vad-det-nu-är i honom. idag vet jag inte vad jag ska göra och det gör mig stressad.

så ringer torres bara för det.

mindre roligt är att jag nu suttit klar i en hel timme och väntar på att vi ska cykla iväg. jag har ju hunnit bli skabbig igen nu. och är yr.

ahjuste. rolig sak som hände igår: vi står och borstar tänderna. jag börjar först och blir således klar först. står sen som vanligt och bara glor i dörröppningen och när scollan är klar gör han någon konstig rörelse mot mig. vi [läs: scollan] har lite som grej att smeta tandkräm på varandra [läs: mig]. ja alltså, att mitt i tandborstninge trycka tandborsten i ansiktet på den andre. och jag tror såklart att han ska göra något liknande även denna gång, och väjer därför undan. rakt in i dörrkarmen. RAKT in med tinningen i dörrkarmen. det gjorde ont som fan.

jag hoppas givetvis på att hitta klänningar/kjolar/allmänt rediga tjejkläder. har nytvättat hår. känner mig störst i kommun.

update: det blir second hand-runda med vilminator. cykla, cykla, cykla. kommer svimma.

paj till frukost. living the tjockis dream. vet inte vad jag ska göra idag, mer än att cykla iväg och handla. tvätta håret också. och hälsa på mormor. scollan ska jobba så jag vågar knappt vara här för då kommer jag norpa paj till och från. borde nog cykla hem och städa men det finns ingen motivation till det.

den var la helt okej god men det stör mig. flytten gick bra. har ont överallt och ansiktet [framförallt läpparna] svider av all sol det fått på sig. kommer sova gott inatt.

man bakar rabarberpajen. och misslyckas. man har en bild framför sig hur pajen kommer se ut och den är inte ens i närheten. och man undrar "hur i hela HELVETET lyckas man sabba en paj?!".

och igår var fint ända fram tills jag sabbade det genom att bli ledsen. självklart på grund av det vanliga. frågetecknet över situationen. jag frågar som jag alltid gör: "ska jag gå hem?" och får det vanliga svaret: "nej... vill du?". och det är ju det, jag vill inte. jag vill inte gå hem men jag vet inte hur jag ska hantera att vara, ingenting. att ha varit ingenting i ett halvår. att förmodligen vara ingenting tills det på riktigt inte är någonting längre.

och jag cyklar fram och tillbaks igen. hämtar pajform, klappar katten, klipper naglarna och tittar på lite tv. det går bättre. ska styra ansiktet och hämta lampan. sedan ut till hisingen och agera flyttfirma. jag hoppas det går fort. sen ska jag handla mat. inte räkor men vaniljsås. baka rabarberpaj, ha en fin fredag.

jag är så ful och drar vita lögner för jag inte orkar. blir ingen lägenhet. blir ingen lampa.

dessutom vet jag inte hur jag ska berätta för vilma att jag inte orkar följa med till mormor.

och jag handlar. cyklar dit och förbannar vinden. förbannar vinden ännu mer på vägen tillbaks. hatar att ettan inte går att lägga i och får en smärre chock när räkorna kostar 260 kronor kilot. tanten framför mig i kassan köper mat för 1012 kronor. jag köper för 149, 50. 62 kronor för räkorna. kul att man får ångest dubbelt upp av att äta.

jag visste att det skulle bli den. jag har alltid velat ha den. den lille spindelcitruspressen. jag pendlar mellan att tycka den är finast på jorden och asful. men det känns dumt att lägga pengar på en jävla citruspress. fast samtidigt, jag ser det som att den är istället för stavmixern jag fick i födelsedagspresent [fick en i julklapp, vilket alla i familjen glömt och gav mig en till]. så jag borde inte känna som jag gör. det går nog över. nu kan jag inte bestämma mig vart jag ska handla. vill handla på maxi.

istället för att sitta här och försöka komma fram till en lösning kanske man bara borde skynda sig, fixa i ordning sig, äta något snabbt och rusa ner så kanske man hinner köpa citruspress och handla innan. kanske till och med hämta lampan.

citruspress, lägenhet, lampa, handla. citruspress, lampa, handla, lägenhet.

vet vad det blir för middag. vet dock inte vilken turordning allt ska göras. ska hämta en lampa också. den mest logiska ordningen borde vara citruspress, lampa, lägenhet och sist handla.. men sen är det riktigt dumt att gå runt med ett paket med en lampa i, oavsett hur litet det här paketet än må vara enligt scollan, när man ska titta på en lägenhet där andra kommer vara närvarande. antar att man får vara sådär flexibel, ta det som det kommer. fy fan.

jag lånar min mammas cykel. den är konstig. den växlar lite av sig själv och ettan existerar typ inte. tog den ut till klippan. 6 km i motvind. jag var nära på att börjar gråta vid ett antal tillfällen. tanken var att jag skulle träna när jag väl kom fram, men det pallade jag inte. hade ingen ork att gå de få metrarna till gymmet och träna armar när det enda jag kunde tänka på var hur satans jävla ont det gjorde i halsen. så jag kollade på tv istället. och cyklade hem. mina ben darrar och jag ska duscha, tvätta håret, köpa citruspress och handla till dagens middag som jag fortfarande inte vet vad det ska vara. vid 5 ska jag med vilma och titta på en lägenhet. kan inte bestämma om jag ska spana in den på internet innan.

och jag börjar känna mig så himla ivägen. förut gick jag alltid hem på förmiddagarna och styrde men det pallar jag inte längre eftersom det inte alltid är lämpligt. så därför har jag en hög kläder här och annat bös och det känns så dumt. och jag vill inte känna mig dum. hatar att känna mig dum. igår åkte jag till kortedala för att titta på fotbollen, satt hela vägen och försökte komma på ursäkter att vända om, men gjorde det aldrig. det var bra. det blev mest prat om allt annat än fotboll och jag fick en trave kläder av sofia. ska prova dem nu men inget lär ju passa.

det är tungt att vakna från de där drömmarna som är så fina att man vill ha dem på riktigt. en komplett familj och ett berg av pannkakor.

och nu blev jag helt lipig för jag fick "tusen tack" för hjälpen med renskrivningen och kan inte låta bli att känna att jag vill ha mitt egna bord på något kontor. som jag kan pynta och göra personligt, ett ställe där jag kan renskriva dagarna i ända. ett ställe där jag måste se någorlunda proper ut varje dag så jag tvingas använda alla kjolar och klänningar jag köpt på senaste.

*äter*

och igår slank det ur scollan att han ska till stockholm på måndag. på kurs, lära sig nytt, hänga med andra nördar och äta hotellfrukost. ÄTA HOTELLFRUKOST. det aset. han föreslog att jag skulle följa med men jag vet inte vad det betyder och dessutom har jag ändå inte råd för CSN vill ha tillbaks pengar och jag kan inte med att be om ytterligare från mamma och pappa. och jag blir så less på mig själv. den där osäkerheten och oförmågan som hela tiden gör att jag sätter krokben för mig själv. det ligger 2000 i min plånbok men jag kommer äta upp varenda öre. bokstavligen.

jag gör det jag ska göra. betalar räkningar och skriver rent, viker kläder och bär runt. klockan är inte ens 12 och dagens sysselsättning börjar ta slut. tittat klart på prison break och borstat tänderna. det blåser like a son of a bitch och jag vågar därför inte cykla. börjar bli hungrig men har ingen matidé till lunch. måste handla. kan inte bestämma vilken musik jag ska lyssna på och jag vet att jag borde hämta en bok på posten men jag ids inte. träningsverk i rygg och axlar. det är så mycket men ändå så lite på samma gång.

igår bet jag bort en bit av tanden som snart kommer att gå sönder helt. sedan åkte jag till uddevalla och vidare till trollhättan. för att ha något att göra och leta efter begravningsklänningen i marinblått. den finns ingenstans. hängde på myrorna istället och köpte 3 klänningar. alltså jag vet inte vad jag håller på med.

nu sjöng han med också. jag fnissade till högt.

var en halvtimme på stan med mamma. är fortfarande kallsvettig, kanske inte helt och hållet återhämtad från i fredags. det är roligt att ligga här, med datorn på magen och scollan ligger vid mina fötter som pratar med sitt tv-spel. jag bah *fniss*.

känslan av att vakna idag och må helt okej är så jävla skön. trodde att det var söndag igår men är nu glad över att det är idag. vet inte vad jag ska göra men ändå, jag är inte bakis.

saker man gör för att förvärra saken: äter äcklig pizza [och inser för sista gången att NEJ jag gillar inte pizza. hoppas det fastnar] och dunkar i huvudet i järnräcket på balkongen med världens kraft. positivt: nu fokuserar jag mer på det onda än illamåendet.

eller alltså, det lär ju vara jag som gjorde den. det finns ingen mat i kylskåpet och det oroar mig. för jag tänker inte handla idag vilket betyder att han måste göra det och då kommer det typ inte bli av. och jag är bakis. eller näe, fortfarande full. och jag vill äta jättemycket mat för annars kommer jag bara må kasst hela dagen. sugen på friterad bläckfisk och cola.

det ligger en knappt halväten macka på bordet. kan inte minnas att jag svängde ihop den igår så antar det är scollan. minns på det stora hela inte alls speciellt mycket efter whiskeyn kom fram. mår förjävligt.

så jävla full kan jag tillägga. äta tapas och dricka allt möjligt. klara betalar. hehe. har hon sagt i alla fall. man kan väl säga att hon är skyldig en del ändå såatteeeh.

är så trött på att gå runt och känna mig förkyld men att det aldrig bryter ut. även trött på att ha massa datum i huvudet men inte veta vad som händer vilket datum. och allmänt trött bara. och hungrig. funderar på att följa med klara ner till varberg och hämta jasmina. bara för att göra något under dagen. scollan förväntar sig att bli ompysslad för han var full igår. vetefan. då förväntar jag mig att bli ompysslad imorgon för jag ska bli full idag.

kan ju vara det att jag råkade säga till släkten att jag har "kille" och nu inte vet hur man ska ta sig ur den knipan. typ kanske skaffa lite mod och ställa ultimatum. synd att jeremy ray är bortrest i en månad = ingen KBT = ingen chans att ta upp en eventuell övning.

en dålig känsla i magen är alltid en dålig känsla i magen. och den där känslan i magen är för tillfället jävligt dålig. slut på meddelandet.

"mamma sa det, "du får låtsas att du är aina" så gjorde jag det!". klara klarade uppkörningen och jag är glad för hennes skull och även så jävla glad att jag hann före henne! köpte även en potentiell ny bästa-bästa-bästa-tröja igår. på riktigt. jag får det. jag måste intala mig själv att jag FÅR köpa nya kläder då och då för förr gjorde jag det aldrig så jag kanske, har lite att komma ikapp. typ?

vet inte om jag ska tvätta håret eller inte. känns tråkigt att äntligen fått tillbaks hårtorken men sen så kan man inte använda den för att "vännen" tycks ha slarvat botra själva munstycket men inte sagt det. och nej, pallar fan inte ta upp det utan får väl ta och köpa en ny. jättekul. ibland undrar man ju... tänker aldrig i livet torka håret utan munstycket för håret KOMMER åka in och fastna och sen är det katastrof.

tror helt enkelt inte att min kropp är gjord för att bära tjejkläder. men den kanske kan bli. för ett par nätter sen drömde jag att jag hade cykelbyxor på mig. det är min kropp heller inte gjord för att ha, let me tell you.

träningen igår var som ett skämt. mina ben kunde knappt hålla mig uppe. gissar på att vandringen på stan samt dåligt matintag var boven. plus allmänt opepp och allt sånt där. köpte två klänningar och en kjol [!!!] för pengar jag inte har men jag unnande mig av någon anledning och tänkte att det var sånt jag behöver sen när jag har ett jobb. typ. någon gång i framtiden eller så. eh. ska prova dem snart igen och kanske ha på mig ena klänningen imorgon när vi firar pappa som fyller 50. vi får se. det var en fin morgon. idag ska jag hänga med elina och köpa massa mat. den konstanta hungern är borta och nu är jag istället inte hungrig alls. är dock sugen på apelsinsaft mest hela tiden.

man sätter på datorn som är avstängd för att diskmaskinen diskat [kort version av den långa historien: scofield bor i ett gammalt hus] och möts av ett felmeddelande. som man såklart bara skummar igenom och lägger märke till ord som "E:", "error", "unable", "epic fail", du fattar grejen. jag är nu i ett tillstånd av skräck.

pappa blir av med jobbet om de inte får in något nytt uppdrag och ångesten över vad man kostar varje månad blev plötsligt skyhög. ännu mer då jag ju faktiskt nästan aldrig är hemma i lägenheten som kostar mest av alla utgifter. men mamma försäkrar om att det inte är någon fara förrän om några år. men det spelar ju ingen roll. enheten jag fick remiss till meddelade att de inte kunde ta in mig som patient och jag känner att det är lite för många motgångar för att orka med.

[på frågan "har du/haft ofrivilliga tankar som rör sig om avikande sexuella möten som du inte kan sluta tänka på även om du blir illa till mods" [ahmen typ i den stilen] frågade han varför jag inte hade kryssat i något av svarsalternativen. det var den enda fråga han frågade det om trots att jag på tidigare frågor gjort precis samma, inte kryssat i. just saying.]

blev ingen elina. äter rödspätta istället. och har äntligen min hårtork igen. jag visste precis vad jag skulle skriva när jag satte mig ner men nu vet jag inte längre. jo just det. vännen med hårtorken frågade mig om scofield och jag kände att jag möjligtvis fånlog under alla de minuterna jag berättade om honom. då kändes det väl inget speciellt, är väl bara så jag känner när jag tänker på honom men nu i efterhand känns det dumt. typ lika dumt som det känns att ha en manlig psykolog. orkar inte förklara men jo det lär väl handla om precis det du tror.

jag tillägger att både jag och scofield vaknade vid 05 och han tycker vi skulle gå upp och "spela tv-spel och äta". jag är inte den som är den och kunde ju ändå inte sova mer för det är så jävla ljust ute på morgonen nu. om 20 minuter får jag bilen. vet inte vad jag ska göra med den men det visar sig. ikväll är det elina som gäller. peppen!

jag går runt och tycker att jag ser lite dåligt. när jag tittar ut genom fönstret blir jag yr och jag går in i badrummet och tittar när på handfatskanten. svaga styrkan på höga styrkans öga och vice versa. man bah SMART TJEJ att inte inse det förrän en halvtimme senare.

fast näe. jag pallar inte. som så mycket annat.

och jag kan inte låta bli att längta efter att vara lite solbrun. få fräknar och allt det där. tyvärr hänger det ihop med något annat också men jag antar att man helt enkelt får jobba på det. imorgon tänkte jag springa och sätta astmamedicinen på test.

jag är sugen på något men vet inte vad. ska dricka varm choklad och hoppas att det går över. nattens dröm var beyond creepy och för två timmar sedan däckade jag i soffan. misstänker att dagens samtal på KBTn ligger bakom. jag grinade. som man alltid gör men idag var det så mycket mer än bara grin för idag gjorde det ont. och jag skrattar till varje gång han säger något om hur jag beter mig eller formulera mig för allt träffar lite väl nära verkligheten.

i lördags var familjen på liseberg för att fira min kommande födelsedag och det här var det roligaste som hände. förutom att jag lyckades skjuta mitt i prick med luftgeväret.

hade en fin dröm under natten. morfar hade mirakulöst överlevt och såg ut som han gjorde för 50 år sen. han åt jättemycket mat och var glad trots att det var andra världskriget i bakgrunden hela tiden. scofield var uttalat tillsammans med mig och hade vantar när han sov.

rensar mobilen på nummer och stirrar mig blind på "mormor/morfar". börjar givetvis storlipa.

men bra. jättebra att glömma en av sina bästa vänners födelsedag. verkligen. man känner sig som en jättebra människa. att ha tvättid och därför veta att det är den femte men inte alls kunna koppla det. jag blir så trött på det är att vandra runt som en levande död. jag skäms så in i norden och ska skicka min present idag.

det värsta är när mormor sitter med en hand bredvid morfars arm i kistan och säger "jag önskar jag kunde gråta". eller kanske när karin, hans tvillingsyster lutar sig mot kistkanten och utan tårar i ögonen säger "du är så fin". undra om jag någonsin kommer kunna sluta gråta. gråta för min skull och för deras. aj.