flyttar hem till mampap ett tag, förmodligen håller det bara över helgen men det är alltid något. det går inte att vara ensam längre. det är så obehagligt nära att halka och trilla tillbaks i det där gamla mönstret och förra gången VAR den sista gången. pallar inte med en vända till. så ja, packa böcker och annat bös och fara hem i regn till katten. ligga intill en annan vägg med en sovande katt på revbenens kant under nätterna och äta jättemycket bröd när man vaknar. erkänna sig själv besegrad, agera dramatiskt men jag känner mig själv och vet hur dum i huvudet jag kan vara stunder som dessa. been there, done that osv.