frågan är om det ens är någon idé att piffa sig. någon idé att styra ansiktet när man ändå bara kommer grina bort det. den kommer grinas bort även om det är vattenfast och allmänt slitstarkt. jag vet inte jag. vet mest ingenting och har fortfarande inte förstått det och igår körde jag till lerum och allt var så litet och pyttesmått och jag stod i vår lilla backe där jag har ett av de bästa minnerna därifrån. ett minne där morfar spelar stor roll och FAN vad jag inte vill idag. fan vad jag inte vill gå själv. f-a-n vad jag vill ha någon att hålla jättehårt i handen och kanske gömma mig i. någon som är starkare än mig. men det har jag ju inte.

jag önskar jag hade en personlig kock. inte för att jag är lat utan för att jag har NOLL matinspiration. allt har ätits och inget är gott. det enda som finns i mitt huvud är spenat och citronpeppar.

klänning är köpt. den är enkel och jag tror morfar hade gillat den då den är praktisk. den har fickor. har inte tänkt på skor dock. kanske får gå till vilma och kolla. kan vara riskabelt att trippa runt i 10+ klackar när ens ögon inte ser för alla tårar.

insåg precis att jag är kär. även om jag vägrar erkänna det egentligen för det blir bara dåligt. det kan ha att göra med att han för en stund sen satte på en låt med depeche mode. självmant. s-j-ä-l-v-m-a-n-t. go figure.

jag tycker om att ligga och prata när man druckit den där helt okej mängden alkohol. när man precis känner att man kan plocka bort lite stenar från muren. tror det är de bästa stunderna att prata. han frågade om vi inte skulle åka iväg på äventyr i sommar och egentligen vill jag verkligen det men redan innan frågan ställs börjar jag analysera och tänker att om man svarar ja kanske det inte gills. om man har druckit liksom.

jag är så jävla less på att handla mat. så jävla less på att lägga ut helt enorma mängder pengar på mat som bara gör att jag får sämre samvete när det är dags för att äta. jag är på så dåligt humör att det inte ens går att skratta åt det, vilket såklart i sin tur gör att jag blir på ännu sämre humör. 80 jävla spänn för att man vill köpa svenska körsbärstomater som kommer ätas upp idag. det är liksom inte kul. någonstans.

fick veta förut att vi ska ha en stund innan begravningen då kistan kommer vara öppen. biter mig i tungan för att inte börja gråta i nuläget och har ingen aning om hur det kommer kännas just i den sekunden. men det känns fint att få kasta ner någon blomma och bilden på mormor där hon liknar greta garbo. måste köpa en klänning.

rolig sak: idag åkte jag förbi en poliskontroll och omfg vad mitt hjärta slog sig själv i bitar. det var kul. sen körde jag fel.

men jävla röv. hatar att vänta. hatar att få besked om att man får vänta mer. hatar att jag inte får den middag jag tänkt och faktiskt längtat efter att få äta. har ätit en skål yoghurt vilket funkar det också. men själva grejen. aja, hänga mer med cillian och fundera på om det är "värt" att vänta uppe. värt är det ju inte på något vis egentligen, det är bara så tråkigt att veta anledningen till varför man får vira in sig i hela täcket själv. jobb. eller ja, vad jag vet... *dun-dun-dun-duuuuuuuuuuöööhn* he, he, he. osv.

vill egentligen inte skriva det här för varje gång man skriver något om facebook känns det lågt. men robin bashade depeche mode i SiN STATUS och jag blev upprörd på riktigt. det är fan lägre än att skriva om något som hänt på facebook. är på krigsstigen, vill slå honom i ansiktet. skojar inte. det värsta är att han skulle gilla det.

ah just det, det är så här trött man blir av att typ. göra något. vara vilms chaufför på second hand-runda. angered, hisingen, frölunda. nu ska jag sova. undrar hur i helvete jag ska orka köra ensam upp till värmland utan att stoppa varje halvtimme.

fast ja, det första jag gör är att dra raka vägen till optikern och köper nya linser. och sätta i ett par. ser gör jag ju, är väl bara inte så bra på att följa skyltar. såg klart bad habits imorse. gillade den.

*har 0,75 mindre på ena ögat, 0,25 på det andra* *ska snart köra bil* *ser typ ingenting*
/borde-inte-få-lov-att-köra-runt.

"hur känns det att vakna med körkort?", "*fånler*". "hur känns det att vakna utan ögonfransar?", ":(:(:(:(:(:(:". efter att ha klarat uppkörningen och kört bil ensam för första gången, hämtat vilma och varit hos mormor längre än planerat åkte jag hem [läs: till d] för att få middagen tillagad av honom. fick dock en uppgift, att sätta på ugnen. har vant mig vid gasen och har lagat saker i ugnen minst 10 gånger men av någon idiotisk jävla anledning satt jag ner denna gången och av någon ännu mer idiotisk anledning ville ugnen inte tändas och helt plötsligt kom ett stort eldmoln mot mig och jag andades ut rök. ögonfransarna blev rejält svedda, ögonbrynen en aning, allt flimmerhår i näsan är borta och jag tackar alla gudar i världen för att jag satte upp håret precis innan för annars hade det främre partiet förmodligen rykt. nu är jag såklart rädd för att laga mat igen. fan. men aja, jag får köra bil.

allt låter fel. jag försöker skriva att jag vill gråta men inte kan tillåta mig att göra det. att jag är rädd för nästa vecka då diverse stress över saker är över och jag har all tid i världen att känna efter och låta tårarna rulla. de som ligger där innaför och bubblar och ber om att få komma fram minst varje halvtimme men som jag säger till på skarpen att nej, det får de inte. jag har inte tid att gråta. jag har inte tid att känna efter hur jävla ont det gör. klarar jag uppkörningen på fredag ska jag försöka åka upp ensam till värmland snarast. jag kommer sitta i hans arbetsskjortor och grina som ett jävla mähä.

det finns inget fint sätt att säga det på, inget som gör att det känns mindre än vad det gör. imorse åkte vi till sjukhuset för att vara med morfar tills han dog. jag fick göra det jag aldrig gjorde med farfar, säga hej då. på gott och ont. när de gjort honom i ordning efter sista hjärtslaget klappade jag honom på håret. jag kommer sakna den där hästsvansen mer än jag någonsin kommer sakna något annat.

och jag kan inte låta bli att tänka på den där kvällen som började med att ipoden dog under depeche mode - higher love precis när jag stigit på bussen. som fortsatte handhållande för att köpa chips och öl och sedan vara hos barndomsvännerna, att känna sig så totalt jävla uppvisad och gillad. jag inser bara mer och mer att jag är den där larviga tjejen som jag inte vill vara. den som gillar gull och att känna sig som en jävla gudinna eller något. fem spänn på att det här inlägget raderas inom någon dag. för sånt kan man ju inte skriva.

ah juste, innan fyllan var ett faktum lagades det mat för 4 personer. det enda jag gjorde var typ att kyla sparrisen, salta hasselnötterna och steka min quornfilé. *girl power* allt smakar så mycket bättre när man sett 3 karlar stå och följa recept.

mer än någonsin känner jag en ovilja att vara vid internet. även om jag sitter framför skärmen känner jag inte för att vara aktiv. jag vet inte om det går att skylla på all nervositet och rädsla som finns inför körkortet. att dagen jag skjutit upp så djävulskt länge snart är här. nu mindre än en vecka. fatta. om mindre än en vecka kan jag få köra runt ensam på vägarna, lagligt. då KAN jag hyra, låna, sno, osv. en bil och åka till värmland. ensam. jag får gåshud av bara tanken. igår dracks det vin, öl och caipirinha med 4 av scofields vänner. alla killar. de blev såklart fullare än mig på lika mängd alkohol. hade året varit 1998 hade jag dragit till med ett "girl power" men nu, 2009 går jag nog bara och lägger mig igen.

tittade på man on wire imorse och kände en avund som jag aldrig tidigare gjort. sen dog jag lite av musiken också. michael nyman - fish beach, say no more. idag kommer scofield hem efter jag-vet-inte-hur-många-dagar-men-mer-än-en-vecka i snön. insåg igår att jag knappt kommer ihåg hur han ser ut. det känns olustigt. rätt mycket som känns olustigt faktiskt.

imorse var jag på ryska konsulatet. för att hämta två samovarer och konsulatgeneralens frus sjalar. hands down den mest stela upplevelse jag varit med om. sitta och vänta i en hej-vi-är-kommunister-och-har-inte-ändrat-utseendet-på-detta-rum-sedan-70-talet-foajé på en dennis som knappt kan engelska. jojo.

ahmen vafan. här sitter man hos mampap och tittar på oprah som pratar om mat. så ringer det på dörren. HEJHEJ här kommer 4 gubbar och ska besiktskontrollera. jag gillar verkligen det här att man får reda på information. två gånger på en vecka. inte okej. som tur var var jag inte nyduschad och halvnaken.

idag på kbt:n fick jag göra klassikern att fylla i formulär. 9 stycken sådana. från början var det bara 3, sen hämtade han bara fler och fler allt efter som han läste mina svar. har även en läxa till nästa vecka. sedan for jag till mampap och tränade på pappas gym, AKA heaven on earth!! det var vi och två andra där. t-v-å. och den ena gick efter en halvtimme. det är så värt att åka ut hit för det. nu ska jag slötitta på tv och sova över här. med katten på bröstkorgen. har saknat att sova med någon.