det är tur att man har saker, personer som gör de där dagarna bättre. första halvan av dagen igår hade jag mer än gärna velat få ogjord. men andra halvan var fin och även om jag ångrar idiotin så, ja jag vet inte. det känns lite lättare att veta att man inte blir utkastad på grund av det? nu ska jag hem, byta kläder för att sen gå och se på en film om liverpool. risken finns att jag blir knäpp.

stockholm i ett nötskal:

att vara full och gå hem på isig väg.

att vara nykter och försöka ta sig upp till huset på isig väg.

att spela TP med frida och ha roligt åt prince.

att åka hem i total dimma.

och det blev inte direkt bättre av att det droppade in ett brev från CSN som meddelar att det är dags att börja betala tillbaks pengar.

har god lust att säga att jag mår förjävligt. men sånt får man ju inte göra.

"jag skulle bara ringa och säga att jag inte har cancer i hjärnan. ingen tumör."

när jag loggade in på skunk hade frida skickat den gifen till mig. gjorde mig glad. bra start på dagen. imorgon åker jag till stockholm. idag ska jag handla på focus. hatar inte direkt upplägget även om jag säkert kommer vara brudig och sakna scofield som fan och ha svårt att sova ensam. men spela roll, jag får hänga med frida och sandra!

erh. igår grät jag i ett halvår i scofields famn och idag fick han se min lägenhet i det skick den är, förjääävlig. känns ju kul. inte direkt så att det skriker "titta vilket kap jag är visst vill du hänga med mig ett bra tag?". vilket ju lite är det jag vill att, det, öh, ska skrikas? äh, du fattar vad jag menar eller hur?

misstänker att det är en rätt dålig dag. lungorna gör så satans ont att jag vill sluta andas och jag vet vad felet är, det vet mamma också och hon meddelade "lugnade" igår att det inte är någon fara. nej jag VET att det inte är någon livshotande fara men det gör väl lika förbannat jävla rövaront för det. oh well. depeche, promenera, köpa kryddor och sedan tillbaks och försöka spela något spel även om jag är rätt säker på att det inte kommer fungera ändå. hurray!

en av de värsta sakerna jag vet är att inte få svar. inte få svar på skunk, inte få svar på bilddagboken, inte få svar på facebook osv osv. men värst, absolut allra värst är att inte få svar på sms. ytterst få andra saker kan få en att känna sig så liten. har slängt de kryddor som gått ut och känner just nu att det KAN ha varit dumt. och jag vet att jag inte borde få småpanik för det här men jag får det ändå och snart går jag väl hem.

"du tog över när jag var borta". vi pratar om kök/kyl och kvällens mat och inombords tänker jag "du ska vara glad att jag inte ställt allt i bokstavsordning än" och kan inte låta bli att ta åt mig lite även om jag såklart VET. vet så väl att det inte är menat som en elak kommentar. det är bara en kommentar med komisk underton men jag skäms lite för jag vill inte vara den som kommer och tar över folks saker utan lov.

kul att jag inte kommer hinna bli klar med katalogen idag ENBART för att datorn är så seg att varje drag tar nästan en halvminut.

men hahaha, gulligt! och så himla LOOOOL. synd att den riktiga videon inte finns. sandra och niph, känn er tvingade till att göra en remake av någon video med mig innan vi dör.

okej, ska lyssna på stripped en sista gång och sen spela något oambitiöst spel [läs: typ wario ware smooth moves] tills skitkillen kommer hem. och dricka te. te och spela. men nu: hundra procent ligga och rysmysa till låten.

"i'm looking at christopher!"
"...too bad i'm not christoper..."
"i mean i'm sorry, oliver!!"

fan. jag såg precis en bild som fick mig att inse hur mycket jag saknar det där leendet. det var lite jobbigt. det är leenden jag saknar mest med alla jag saknar. det är en hel hög människors leenden kan jag meddela. introt till people are people på filmen och jag blir helt knäsvag när de spelar sådär långt och om några månader så är det jag som står där i en värmländsk skog med niph bredvid mig och. ja. behöver inte säga mer än det. jag funderar på att berätta om hela nattens pinsamma dröm för henne. hon vet redan lite. den var verkligen bitvis jättepinsam och värd att rodna över i resten av mitt liv. har väl lite med stripped att göra. in a REAL bad way [och nu kom den bara för det. hehehehe niph det är gåshus, fett mycket gåsHUS.] alltså usch, känner mig helt fånig. antar att det beror på att jag inte behöver vara ensam senare ikväll. AKA scofield kommer hem från stockholm och jag kommer knycka så jävla många kramar och pussar. du ska bara veta. pusspusskramkram osv.

jag borde göra något annat men jag tänker lägga mig och titta på 101 ett tag för jag lyssnade på black celebration tidigare och tänkte på scenen där alan står vid synthen och visar hur han spelar och AWW! och stripped. helt allvarligt, jag tänker inte säga något mer för jag har en känsla att om jag gör det så kommer jag ångra mig men jag är rätt säker på att alla som har hört den åtminstone har tänkt i liknande banor och önskat lite samma sak och blahblah. jag minns när jag var småkär i min fotolärare som också gillade depeche [så mycket att han fucking hade 101-tröjan!!!] men ja, eh, vi går inte in mer på det. eheheeee. jag har smet till typ tusen rödbetsbiffar och känner att det var väl kanske lite onödigt att göra så mycket.

*tar långsamt livet av sig* det är inte det att det är jobbigt att jobba. det jobbiga är att de inte har någon koll på någonting vilket gör att man sitter med 3 av 5 bitar och man ska få det att fungera.

mest konstigt för att man känner sig som en stalker. som brytit sig in och sover i någon kändis säng. för jag vet ju inte om jag får sova där egentligen. men det får jag nog. skulle ju ha sovit där om han var hemma såååeee... aja, nu är det jobb som gäller. hade velat ta med ett täcke att vira in sig i men tror inte det anses "okej".

ska sova ensam i sängen. det är lite spännande och lite läskigt men mest bara jävligt konstigt att sova ensam i någon annans lägenhet. orkar inte gå hem. vill inte gå ut i kylan, jag vill packa in mig i täcket, dra det över öronen och ligga där och mysa som en och annan mysis. mmm sängen.

"vad är det för dialekt du kör med?", aah, jag och mina dialekter. ingen begriper sig på dem, allra minst jag. har druckit massa rooibos och funderar på att hämta in täcket till vardagsrummet och sova. men det är en dålig idé. klockan är bara barnet. hatar när det känns som klockan är typ 4 timmar mer än vad den egentligen är. WHY GOD, WHYYY?!

jag köpte en jättebra myshood och några andra saker och lättade sedan mitt samvete genom att köpa 2 stycken faktum från olika nissar och ge en tjuga till en man som frågade om han kunde få lite pengar. sen att han kanske knarkade upp dem är en annan sak, det kändes bra. faktumförsäljarna blir så glada, de säger typ tack med gråten i halsen för det är så tacksamma. sen lyxade jag med buss upp till lägenheten där jag sitter [eh, okej, ligger] nu. i min myshood och myser i soffan. det ska jag göra på fredag också. imorgon ska jag jobba. sen kommer scofield tillbaks på fredag och då kommer jag förmodligen vara rätt fånig och le rätt mycket och vara sådär brudig som jag tänker att jag inte är men uppenbarligen är.

det här är kanske det absolut värsta. att vänta. sitta och vänta på att någon ska höra av sig så man blir helt handlingsförlamad för man vill inte börja göra något OM personen hör av sig snart. för då blir man lite irriterad. men man blir spritt språngande galen av att bara sitta här i och för sig. vet varken ut eller in. kanske ska hämta paketet då. sitter ju ändå med skorna på för jag tänkte att det nog bara skulle vara att ge sig iväg. men det var det inte.

bra början på dagen: såg den lille brevbäraren och hittade sedan en tjuga på marken.

kånkade på 4 tunga påsar vid hissdörrarna då en karl kring 35 sprang ner i trappan och nästan utan att fråga öppnade de två dörrarna och sedan tryckte på min våning och STÄNGDE om mig. jag tyckte det var fint och blev genast på bättre humör än jag var tidigare. idag har jag köpt 2 par skor.

ikväll är det inflyttningstjohej hos robin och sofia. hela gänget ska väl dit och jag kan knappt ens minnas när vi sågs senast. gissar att det var under kräftskivan-utan-kräftor i slutet av sommaren. det ska bli skoj, men något gnager i mig ändå. fast det är väl ingen nyhet. det gnager alltid. förutom när man smyger ner i sängen och säger "jag ska gååee" och får "nee" som svar och blir fasthållen i en kvart. åh gud så jävla fånig man är alltså, bruderier.

jojo, fint att glömma en av sina bästa kompisars födelsedagar, förlåt niiiiph :( det går inte att förklara i ord hur mycket jag skäms.

alldeles för mycket rom och på tok för lite hasselbackspotatis igår alltså.