när hela lägenheten fylls av schroeder's failure kan jag inte låta bli att känna att fan vad idag vore en bra dag att klättra ut på taket från övervåningen och bara hoppa. det är inte ens högt, inte så att man skulle ta större skada. något måste man ju göra, så varför inte det? men jag duschar väl istället. gör det jag är snäppet bättre på än att crusha på människor som inte existerar. låtsas som ingenting. som att jag inte bryr mig. även om det är det enda jag gör, bryr mig.