blev ingen elina. äter rödspätta istället. och har äntligen min hårtork igen. jag visste precis vad jag skulle skriva när jag satte mig ner men nu vet jag inte längre. jo just det. vännen med hårtorken frågade mig om scofield och jag kände att jag möjligtvis fånlog under alla de minuterna jag berättade om honom. då kändes det väl inget speciellt, är väl bara så jag känner när jag tänker på honom men nu i efterhand känns det dumt. typ lika dumt som det känns att ha en manlig psykolog. orkar inte förklara men jo det lär väl handla om precis det du tror.