pappa blir av med jobbet om de inte får in något nytt uppdrag och ångesten över vad man kostar varje månad blev plötsligt skyhög. ännu mer då jag ju faktiskt nästan aldrig är hemma i lägenheten som kostar mest av alla utgifter. men mamma försäkrar om att det inte är någon fara förrän om några år. men det spelar ju ingen roll. enheten jag fick remiss till meddelade att de inte kunde ta in mig som patient och jag känner att det är lite för många motgångar för att orka med.