han frågar om jag är glad och jag svarar "är jag väl". "väl?" och utan att tänka efter säger jag "varför skulle jag inte vara det?" och det är inte förrän han påpekar "oj, vilken bra kommentar. det skulle du ju inte ha sagt för ett tag sen?" som jag inser det. för ett tag sen skulle jag ha skruvat på mig efter "väl?" och sagt något mer i stil med "men vad ska jag svara på det?". sen lyssnar vi på talbok och han klappar mig på håret. jag ligger där och lyssnar och läser i boken samtidigt för att inte somna, men tänker mest på att det har varit en fin dag. en sån där som kanske inte varit så märkvärdig men som i sin enkelhet har visat och givit en mycket. jag vet fortfarande ingenting och oroar mig. men. ja.