det finns inget fint sätt att säga det på, inget som gör att det känns mindre än vad det gör. imorse åkte vi till sjukhuset för att vara med morfar tills han dog. jag fick göra det jag aldrig gjorde med farfar, säga hej då. på gott och ont. när de gjort honom i ordning efter sista hjärtslaget klappade jag honom på håret. jag kommer sakna den där hästsvansen mer än jag någonsin kommer sakna något annat.