och jag kan inte låta bli att tänka på den där kvällen som började med att ipoden dog under depeche mode - higher love precis när jag stigit på bussen. som fortsatte handhållande för att köpa chips och öl och sedan vara hos barndomsvännerna, att känna sig så totalt jävla uppvisad och gillad. jag inser bara mer och mer att jag är den där larviga tjejen som jag inte vill vara. den som gillar gull och att känna sig som en jävla gudinna eller något. fem spänn på att det här inlägget raderas inom någon dag. för sånt kan man ju inte skriva.