ibland är det helt fint. man äter två middagar för man vill inte säga att man redan ätit när man kommer innanför dörren och blir utdragen i köket där middagen står färdig. man blir varm inombords av att handla och sedan laga en middag ihop. att inte en enda gång bli kvar själv i köket och att sen somna på axeln i soffan efter att ha spelat ett bra spel. när man vaknar mitt i natten ur en mardröm, ber om att bara få bli omhållen och blir det. när man slöar i sängen och retas, blir pressad till att gå och köpa kaffebönor och inser att det inte alls bara är en latsak, även om det såklart spelar in också. men att det kanske främst är för att göra mig starkare, att tvinga iväg mig på de där saker jag avskyr och fruktar över allt annat, och när jag säger "jag kan inte bara göra sånt här på en dag, behöver förbereda mig" ger han mig svaret "nej, det är just det du inte behöver". och det är fint att vara ensam här, i lägenheten som inte ens är min men som känns mer min än den som ligger en bit härifrån. det är så mycket fint i allt det fula men ändå kommer stunder som denna, då det kliar i fingrarna och bränner innanför ögonen. då jag vet exakt vilket botemedel som funkar:
att lyssna på följande låt medan man sitter i bilen på väg söderut när det är kvällssol. känna att livet är så nära att kunna gå sönder om man bara vill.