jag har varit i malmö, hos tracy och christoffer. i en lägenhet som man själv vill bo i. fan vad jag innerst inne hatar att vara hos folk vars lägenheter man själv vill ha. sovit två personer på en 90-madrass och jag kan inte hjälpa att tycka att i all sin jävlighet så är det ändå rätt mysig. även om det inte den man vill knö med. träffa fina gänget och vara så glad över att man har dem även om man träffas allt för sällan. titta på esther och vara helt tussig i magen av tanken att man kommer få se henne växa upp. det är sånt man behöver ibland. helst ofta. sen kör man hela vägen hem och hatar att köra i mörker men gör det ändå. och man ringer på dörren och möter stans största leende. och man är svettig efter cykelturen upp till berget men får ett "det skiter jag i" följt av bästa sortens kram. då vet man. nu sitter jag i soffan och funderar vad man ska göra. lyssnar på den här och mår bra.