och helt plötsligt väger jag 100 kg igen och känner att jag måste ge och ge och ge för att bli omtyckt. att ett "nej" är lika med att bli lämnad och att man måste gå över lik för annars finns ju risken att folk inte tycker om en. och då blir man ensam. och blir man ensam kan man lika väl dö. så jo, visst är man lite trött på att gråta för att man har dåligt samvete. inte för man gjort något dumt, utan för att man inte vill göra det som andra vill att man ska. dåligt samvete för att man säger nej till något man verkligen inte vill. dåligt samvete för man står på sig. jag vet inte jag. idag suger.