drömmen var hemsk. åtminstone det lilla jag minns. hatar att vara den som vaknar först. det är väl 2 timmar jag måste döda på egen hand just nu och med den här känslan i kroppen vet jag inte vad. han kom hem inatt och sa att han bråkat med vilma. att hon hade drygat sig angående mig. som det alltid blir. för jag är hennes lillasyster och hon ser och vet väl att jag är ledsen över det som är. även om jag inte har varit lika ledsen på senaste. och det river upp allt och gör mig ledsen igen. jag vill skrika rakt ut att "du fattar väl att hon är sur när jag har typ-bott här i 8 månader och du vet fortfarande inte hur du känner för mig!". och jag kanske borde skrika det. men jag vill inte. och det är just därför jag inte vill vara ensam vaken just nu, för boy, oh boy det är mycket som rör sig i huvudet nu.