jag svämmade precis över för elina. berättade det som jag gått och burit på som gjort mig så ledsen. ja, en bit av ledsamhetens stora jävla klump vill säga. jag håller skenet uppe och klagar inte men jag saknar det. och nu smakar det blod från den skinbit jag precis drog bort från läppen i ett försök att inte börja grina. men det funkade ju. här sitter jag med tjusigt smink och håller allt inom mig. tjohej.