har precis lyssnat igenom frusciantes nya skiva och känner mig ledsen. den är skitkonstig. och då menar jag inte smile from the streets you hold-konstig, utan mer haru-blivit-jättereligiös-och-hängt-för-mycket-i-studion-konstig. okej att jag nästan började grina av första halvan av dark/light [jag+piano+bra killröster=javadskamansäga?] men det känns som att jag aldrig kommer sitta och lyssna sönder alla låtar som jag brukar göra när det kommer till den där killen. fan.