jag vet att jag överreagerar och tänker för mycket och allt det där och BLAH BLAH, men jag blir så sårad var gång. när det känns som man bara räcker till och duger i vissa lägen och sedan läggs undan likt ett pussel som man tröttnar på. det säger rätt mycket att jag väljer att åka tillbaks till mamma och pappa. ÅKA till det stället som jag bara för några timmar sen skrek om att "NEJ NU MÅSTE Vi ÅKA FÖR JAG ORKAR iNTE VARA HÄR". jag kan inte hantera ensamheten när mörkret har fallit och mina mungipor har fallit lika hårt. a-simple-thank-you-would-you-like-to-join-i-sure-know-i-want-you-to. och jo, nattens dröm har väl en rätt stor roll i det hela och ja jag talar om specifika människor och händelser. det gör jag alltid, även när jag påstår att jag inte gör det. allt har en rot. nu ska jag duscha.