jag försöker formulera ett inlägg som förklarar hur djävulskt bra det senaste dygnet har varit. hur man har dansat i 6 timmar tills hela kroppen smärtar men hur värt det har varit varje sekund. hur närgångna och förföljande män kan få en att må så jävla dåligt men hur underbart det är med killar som går emellan och säger åt de där männen att lämna en ifred. träffa folk för första gången och känna sig så totalt välkomnad och älskad. tio armar som omfamnar en utan att veta vad man heter. gå ut ur lokalen halv8 och komma hem, äta rester från gårdagens moussaka, lägga sig i sängen och sova en timme eller två. för att sedan gå upp halv3 och joina niph i soffan och slökolla på matlagningsprogram resten av dagen. det sista jag minns innan jag slockande var niphs röst som sa "sååå, hur känns det att ha varit ställets mest fantastiska tjej? du såg verkligen inte hur alla bara tittade på dig hela tiden". jag vet inte om det är sant. jag vet inte om jag bryr mig. jag vet bara att den här morgonen har gjort mig så in i helvetes glad. alltså jag börjar typ grina på riktigt.