eller så får man panik på spårvagnen och är två nanosekunder från att svimma och har inget minne HUR man kom av vagnen utan minns bara att den där bänken kom till undsättning alldeles för sent för att kunna unvika att kaskadkräkas enbart vätska. vilket såklart leder till att både niph och legowelt överges och man får sitta i en ynklig liten hög i en halvtimme och vänta på vagnen för att krypa ihop till en lika ynklig hög i duschen och känna skam och äckel som jag aldrig tidigare gjort. jag luktar fortfarande kräk och vill att dagen ska ta slut. och hemskt gärna att huvudet liksom typ, ska lägga av.
1.3.09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
alla övergav. olle och frans gick. pzu hade visst också gett upp. det var bara jag som kilade mig in och dansade för mig själv hela natten lång, förutom när jag överöstes av lite elektro-love-bombing och stalkers som inte kunde sluta stirra och typ gå upp i atomer över hur grym jag var, varvat med att konstant få diverse kvinnorumpor gnidna mot mig hur hårt jag än ansträngde mig att komma undan dem. fast ja, frans dök upp sedan framåt fem när de flesta börjat sina. nu är jag hemma igen och du måste komma hit snart så att vi får ligga i små högar och springa i skogen och dansa hela nätterna ändå, utan folk som är i vägen och trängs. älskar dig, du är bäst. BÄST. och hör sen-vet-hut!
Skicka en kommentar